camillaiengland

Redan den 25 mars och jag har bara en dag kvar här i England!
Vet ärligt talat inte om jag skall vara glad eller inte?

Jag vill och längtar hem jätte mycket men samtidigt blir jag alldeles gråtfärdig så fort jag tänker på allt jag lämnar här: familjen, hundarna och mina kompisar bland annat. Kommer ju sakna allt det så fruktansvärt mycket!
Samtidigt känns det underbart att komma hem och träffa mamma, pappa, Emma, övriga släkten och mina kompisar.

Jag har haft en underbar tid här i England och jag är välidgt glad och stolt över mig själv att jag faktiskt vågade åka som au pair och gjorde det jag kände för. Har haft det alla tiders här och hade verkligen tur att hamna i en väldigt bra familj.
Jag kan inte riktigt förstå att tiden har gått så fort. Jag minns att jag samma dag som jag kom hit (30 augusti) satt och räknade i min almanacka hur många dagar jag hade kvar (ca 200) och att det då kändes oäääändligt långt men nu har det redan gått. Sammanlagt, eftersom jag var hemma vid jul, har jag varit här i 197 dagar.

Imorgon vid denna tiden sitter jag på flygplatsen och väntar på att få gå ombord på flyget. Pirr i magen!